Kulturmiljöer Karlslund och Eriksberg

Stadsdelen Karlslund omfattar både Karlslund och Eriksberg. Namnet Karlsund kommer från Karlslunds gård som förr var en jord­egendom som omfattade större delen av nuvarande stads­delen Karlslund.

Karta över området

Historia

Gården fick sitt namn efter apotekaren Carl Anton Lignell som köpte gården 1852. Eriksbergsområdet har namn efter ägaren till Eriksbergs gård, handelsmannen Erik Andersson som bodde här under 1850-talet.

1920-talet var en period av tillväxt för många av stadens ytterområden. Det egentliga Karlslund mellan Genvägen och Litsvägen tillkom i två etapper. De första villorna byggdes i den norra delen på 1920-talet sedan några tomter styckats av från Karlslunds gård. Närheten till centrum gjorde den nya stadsdelen Karlslund till en lockande plats och till ett av stadens mer exklusiva områden där många företagare och högre tjänstemän bosatte sig.

Den första stadsplanen upprättades 1943 av stadsarkitekt Nettelbladt och stadsingenjör Eggwertz. Stadsplanen utvidgades flera gånger under 1940-talet. Den sydligaste delen, med kvarteren Hjorten och Hinden, avsattes för hyreshusbebyggelse med anledning av det ”för närvarande mycket trängda bostadsbehovet”, som det står i stads­plane­beskrivningen. Bostadshusen kompletterades med ett mindre affärscentrum vid Samuel Permans Gata där livsmedelsaffär och post innebar en grundläggande service.

Under andra världskriget byggdes flera så kallade kristidshus i Karlslund i ett försök att dämpa bostadskrisen bland samhällets svagaste. Staden sålde då tomter för bostadsbyggande för endast några kronor per kvadratmeter. Husen var enkla trähus med upp till åtta lägenheter i varje, byggda av sekunda ”kristidsmaterial”.

Eriksbergsområdet, i sluttningen öster om Genvägen, stadsplanelades 1959 och 1961 och är en del av 1960-talets stora stadsexpansion i Östersund. Bebyggelsen domineras av villor och radhus i olika former. Här byggdes många friliggande villor i attraktiva lägen med vacker utsikt, ofta identiska och grupperade i klungor.

På höjden i öster ligger Solliden, uppfört som sanatorium 1930, i ett karakteristiskt högt läge i tallskog. Mellan Sollidenområdet och Eriksbergs gård ligger kvarteren Byalaget och Fjällämmeln, båda från åren kring 1950 och tillkomna genom initiativ från bostadsrättsföreningar.

Karaktärsdrag

Förutom den enhetliga flerfamiljsbebyggelsen från 1940-talet i södra Karlslund karakteriseras stadsdelen framförallt av småhus och villabebyggelse från perioden 1920–1970. Här finns allt från små hyreshus och enklare villor till radhus och mer påkostade villor på attraktiva högt belägna tomter. Delområdena hänger sinsemellan ihop delvis genom arkitektoniska motiv och materialval, men främst genom sitt gemensamma ursprung i tid. I sin helhet är området mycket välbevarat. Karaktären skiljer sig tydligt väster och öster om Genvägen.

Eriksberg

Sammanhållet renodlat bostadsområde som uppvisar ett brett spektrum av villatyper. Området är byggt under sent 1950- och 60-tal med villor och rad/kedjehus. Området upplevs som en helhet framför allt beroende på dess uppbyggnad baserad på små och homogena enklaver. Delområdena hänger sinsemellan ihop genom arkitektoniska motiv och materialval samt genom sitt gemensamma ursprung i tid. I sin helhet är området mycket bevarat.

Husen är byggda i solida material och rött tegel och sandsten, ljust putsade fasader, mörka paneler och snickerier är vanligt förekommande. Taktäckning består oftast av rött tegel eller svarta pannor. Området präglas av ”hus bland tallar”. Husen är terränganpassade med suterrängvåning och många hus står med gaveln mot gatan.

Karlslund

Karlslund kan ses som en exposé över småhusbyggandets utveckling från början av 40-talet till slutet av nästföljande decennium. Det utgör också en tydlig utbyggnad av det centrala Östersund. Upplevelsevärdena är höga till följd av en god planering och det välbevarade uttrycket. De uppväxta trädgårdarna bidrar till att förstärka de miljömässiga värdena.

Karlslund är ett utpräglat bostadsområde med primärt en- och tvåfamiljshus även om ett antal flerbostadshus förekommer. Området har byggts ut i etapper och särskilt framträdande är 1940- och 50-talets småhus.

I området finns flera fall av byggnader som blivit så förändrade att de tappat mycket av sin ursprungliga karaktär, men området Karlslund har i stort ett välbevarat uttryck. Många villor är dessutom synnerligen välbevarade.

Typerna varierar något från de tidiga funktionalistiska, kubiska dragen till 1940-talets mellanting mellan funktionalismens renrakade estetik och en mer traditionell husbyggnadskonst till den lekfulla 1950-talsarkitekturen. Volymerna är generellt relativt små och majoriteten av taken är röda sadeltak eller röda valmade tak med tegel eller tegelefterhärmande material. Merparten av fasaderna är putsade och har antingen en ljus nyans eller en sandigare gul eller grå ton.

Formspråket är, i synnerhet på 1940-talshusen, rakt och enkelt utan några egentliga utsmyckningar. Dörrar och entréer betonas dock ofta. Taken är lätta och bidrar till att ge området en nätt och harmonisk karaktär.