Kulturmiljöer Odenslund och Söder

Historia och karaktärsdrag

Bebyggandet av Odens­lunds­området tog sin början i slutet av 1870-talet, då häradshövding Rosén och ingenjör Cassberg byggde varsin gård (Brunflovägen 1 och 3). Samhället fick sitt namn 1887.

Då järnvägen kom till Östersund 1879 förlades centralstation, verkstäder, lokstallar, magasin med flera byggnader på Söder. SJ:s verkstäder var en stor arbetsplats och många arbetare byggde egnahem i stationsområdets närhet och framförallt i Odenslund. Odenslund var vid 1800-talets slut ett utpräglat arbetarsamhälle.

Odenslund blir municipalsamhälle

År 1900 blev Odenslund municipalsamhälle. Frågan om Odenslunds inkorporering i Östersund väcktes redan på 1890- talet då man såg det olämpliga i att två tätorter växte upp sida vid sida utan någon samordning. Till skillnad från Frösöns bebyggelse som växte upp efter en uppgjord plan växte bebyggelsen i Odenslund efter godtyckliga tomtuppdelningar utan att samhället förvärvat gator eller vägar. År 1911 upprättades en stadsplan för Odenslund och 1920 fick Söder en stadsplan. 1918 blev Odenslund en del av Östersunds stad.

Under 1920-talet blev både Odenslund och Söder villaområden. Flera egnahem byggdes varav de flesta var tvåfamiljshus försedda med stora tomter för trädgårdsodling. Idag används husen som enfamiljshus. De mer påkostade egnahemmen uppfördes i en nationalromantisk stil och byggdes i många fall av stadens egna små byggnadsfirmor. Under denna tid byggdes också några mindre hyreshusområden, främst tjänstebostäder för järnvägen och för telegrafens personal. Under 1930-talet började stadens första moderna hyreshusområden att växa fram här.

1940- och 1950-talet – befolkningen ökar kraftigt

Under 1940- och 50-talen ägde en kraftig befolkningstillväxt rum i Östersund och en omfatt­ande utbyggnad av bostäder och affärs- och kontorslokaler skedde. Stadsdelen Söder och Odenslund utvidgades vilket bland annat innebar att Marielundsområdet intogs i stadsplanen. Vid 1940-talets slut kom stora delar av Söder att bebyggas med hyreshus i två eller tre våningar. Under 1950-talet genomfördes allt större byggnadsprojekt och hela kvarter bebyggdes under kort tid. Det var ännu inte tal om några egentliga bostadsområden. En del villor kom också till under 1950- och 1960-talen. Från 1960-talet avtog dock nybyggandet både på Söder och i Odenslund. Under 1970-talets gjordes några större ingrepp i området och bland annat skapades kvarteret Hyacinten genom en sammanslagning av flera mindre kvarter och bebyggdes med enhetlig bebyggelse.

Den täta stadsmiljön sydost om nya kyrkan övergår ju längre bort från staden man rör sig i ett öppnare byggande där villor och små hyreshus från efterkrigstiden blandas med äldre fastigheter. Stora stråk med miljövärden finns bland annat utmed de viktiga infartsvägarna, Krondikesvägen och Rådhusgatan. Husen utmed Rådhusgatan ger ett särpräglat och enhetligt storstadsmässigt intryck. Området har ingen enhetlig prägel utan är resultatet av en hundra­årig stadsutbyggnad. Det finns däremot stora kulturhistoriska värden, dels i samman­hängande miljöer och dels i enskilda byggnader.