Täckning av gamla tippen på Gräfsåsen

Förr la vi alla sopor i en hög; soppåsar blandades med bildäck, gamla bilbatterier och en eller annan självdöd ko. Regn- och smältvatten som rinner igenom soptippen lakar ur alla föroreningar och tar med sig dem ut till omgivande mark och vattendrag. En gammal soptipp avger också gaser som stiger upp i atmosfären och bidrar till växthuseffekten. Nu bygger vi ett paraply över hela tippen.

Varför måste vi sluttäcka?

En gammal deponi (soptipp) som inte längre är i bruk måste, enligt gällande miljölagstiftning, sluttäckas. Målet med sluttäckningen är att så lite vatten som möjligt ska nå avfallet i deponin vilket innebär att urlakningen av föroreningar begränsas. Deponin på Gräfsåsen är en klass II-deponi vilket innebär att den förmodas innehålla ickefarligt avfall. För en klass II-deponi gäller att endast 50 liter vatten per kvadratmeter och år får läcka igenom tätskiktet när den är sluttäckt.

När organiskt material bryts ned under syrefria förhållanden bildas gaser; bland annat metangas och koldioxid och båda är växthusgaser. Dessa gaser får inte släppas ut i atmosfären.

När täckningen är klar kommer tippen att bli en jättestor gräsklädd kulle utan träd och buskar (vilkas rotsystem annars skulle förstöra tätskiktet).

Hur går det till?

Med sluttäckning menas att deponin täcks över med flera skikt av olika material. Varje skikt har en viss funktion i sluttäckningen. Det ska bland annat finnas ett tätt skikt som hindrar nederbörd från att tränga in i deponin. Materialet till tätskiktet gör vi själva. Vi blandar aska från värmeverket i Lugnvik och slam från reningsverket.Den eventuella gas som finns kvar i tippen samlas upp via ett ledningssystem.

Under hösten 2012 gjordes en utredning och projektering av sluttäckningen. En första etapp på ca 3 hektar av totalt 11 hektar deponiyta täcks under sommarhalvåret 2014. Sedan dess har täckningsarbetet pågått varje sommar och på hösten 2017 var halva tippen; cirka 5,5 ha, täckt. I dagsläget är det svårt att sia om när hela deponin kommer att vara sluttäckt - det kommer att gå saktare mot slutet. Faktorer som spelar in är tillgång på material som exempelvis tätningsmaterial och konstruktionsmassor, eventuella sättningar samt väder och vind. Vi tror att det kommer att ta sex år till.

Bakgrund

Gräfsåsens gamla deponi började användas 1973. Under årens lopp har man tagit emot en miljon ton avfall vilket resulterat i ett 11 hektar stort och 26 meter högt sopberg - en av Östersunds kommuns högsta höjder. På sjuttiotalet såg sopsortering och behandlingsmetoder för avfall helt annorlunda ut jämfört med idag. Soporna sorterades inte i nån större utsträckning och det mesta hamnade på "tippen". Men vi blev bättre på att ta hand om miljöfarligt avfall och i mitten av nittiotalet skapades förutsättningar för utsortering av förpackningar, papper och matavfall. Mängderna avfall som läggs på deponin har minskat sedan dess. Och när Östersunds kommun 1997 började köra mycket av avfallet, som tidigare lades på tippen, till förbränning minskade mängderna dramatiskt.

2008 kom nya miljökrav från EU. Kraven innebar att den gamla deponin på Gräfsåsen stängdes och att en ny, modern, deponi som uppfyllde de nya kraven på bland annat bottentäthet togs i bruk. Den nya deponin ligger på Gräfsåsen avfallsanläggning och är, i dagsläget, den enda verksamma deponin i Jämtlands län. Under år 2011 lades ca 6 000 ton avfall på deponin och det blir mindre och mindre för varje år. Den nya deponin kommer förmodligen att räcka i 35 år.