Riksintressen

Motivering:

Fångstmiljö i skogslandet längs nedre delen av älven Långan och dess biflöden Åkerån och Gysån, samtliga biflöden till Indalsälven. (Lågteknisk järnframställningsplats).

Uttryck för riksintresset:

Miljön utgörs av drygt 50 fångstboplatser, skärvstenförekomster samt flera boplatsvallar. Här finns även en av landets största koncentrationer av fångstgropar, närmare 300 stycken, varav de flesta ingår i kilometerlånga fångstgropssystem. I området finns även två lokaler med lämningar efter lågteknisk järnframställning. Området berör även Krokoms kommun.

I området ingår även:

Kraftverk och flottningslämningar.

Ställningstaganden:

• Områdena omfattas av kulturmiljölagens skyddsbestämmelser och har ett starkt skydd som direkt berör fornlämningen. Dessutom omfattas delar av områdena av strandskyddsbestämmelser enligt Miljöbalken. Kommunen kommer normalt inte att tillåta ny bebyggelse eller andra åtgärder som kan påverka fornlämningarna eller miljön i dess närhet.
• Fornlämningar ska beaktas i ett tidigt skede vid planeringen av olika typer av förändringar i den fysiska miljön. Detta sparar resurser och kan effektivisera planering och tillståndsprövning samt underlätta för fastighetsägaren.
  
• I samband med planeringen av exploateringsområden ska fornlämningssituationen uppmärksammas, då denna kan påverka planens lämplighet och genomförbarhet.

Oftast räcker det med att analysera fornlämningssituationen i fornminnesregistret Fornsök i kombination med uppgifter från befintliga kulturmiljöprogram eller liknande. Resultat som publicerats i rapporter från tidigare utförda arkeologiska utredningar och undersökningar är också ett viktigt material för att tolka fornlämningsbilden och ge ett perspektiv på historien i landskapet.

Motivering:

Centralbygd i kambrosilurområdet kring Storsjön, med förhistorisk bruknings- och bosättningskontinuitet med ett tiotal mindre lokalbygder, sedermera sockencentra med kyrkor och ursprungliga gårds- och bylägen, några med bevarade sakrala bebyggelsenamn som Hov och Vi men även gudsnamnen Frö och Njärd som tillskrivs öarna Frösön och Norderön. (Fornlämningsmiljö, Borgmiljö, Skansmiljö, Bymiljö, Stenbrott, Institutionsmiljö, Kognitivt miljö).

Uttryck för riksintresset:

Öppet jordbrukslandskap med radbyar och äldre gårdar med 1800-talsgården som dominerande gårdstyp på höjd- och sluttningslägen med vida utblickar, medeltida kyrkor med bevarad karaktär i Hackås, Frösön och Norderön, ombyggda dito i Brunflo och Näs, en 1700-talskyrka i Lockne och 1800-talskyrkor i Sunne och Marieby. I Sunne även ruiner efter en medeltida kyrka samt intill en medeltida kastalruin och i Marieby en ruin efter en medeltida kyrka. På Frösön platsen för ytterligare en medeltida kyrka, Västerhus kapell. Bland skilda miljöer märks kulturlandskapet på Frösön med gravhögar, ödesbölet Grötomslägden, odlingsrösen, skans från 1600-talet, rester av fornborgen Mjälleborgen från romersk järnålder samt en runsten med text om Jämtlands kristnande. Kyrkomiljö med prästgård, Frösö trivialskola grundad på 1600-talet med bevarad Scholare- och Collegiebostad från 1700-talet och bibliotek samt folkskola från 1897. Wilhelm Peterson-Bergers sommarbostad Sommarhagen från 1914, Kungsgården samt välhållna byar och gårdar i TanneBerge-Långåker. På Norderön märks den centrala delen med gravhögar, kyrkomiljö med sockenstuga och välhållna gårdar. I Brunflo märks kyrkomiljön med medeltida kastal och prästgård, gravfält och spridda högar samt välhållna gårdar i Vamsta. I den centrala bygden området ÅkreGusta-Berge med gravfält, odlingsröseområden och ett kalkstensbrott samt i övrigt välhållna byar och gårdar i Torvalla och i området kring Lundomsberget odlingsrösen, gravhög och ett kalkstensbrott.

I Locknebygdens centrala delar märks gravhögar, kyrkomiljö med prästgård och kyrkstallar samt välhållna byar och gårdar i Forsta-Änge samt i övrigt välhållna jordbruksbyar i Bjärme, Klockåsen, Åsan, Berge, Haxäng och Börön. I Näs centrala delar bevaras ett fornlämningsrikt odlingslandskap med välhållna gårdar, kyrkomiljö med kyrkstallar och prästgård samt i miljön Sinnberg-Gäle välhållna byar och gårdar. I Sunne märks kyrkomiljön med kyrkstallar och härbren samt vid den medeltida kyrkoruinen prästgård och f.d. arrendegård och på Andersön Z län beslut RAÄ 1997-11-17. Dokument uppdaterat 2013-09-11.

20 rester av en skans från 1600-talet, gravhög och fångstgropar. Området berör även Krokoms, Åre och Bergs kommuner.

Ställningstaganden:

• Fornlämningarna omfattas av kulturmiljölagens skyddsbestämmelser
• Kyrkor, kyrkomiljöer samt byggnadsminnen skyddas av kulturmiljölagen och ska bevaras och underhållas därefter.
• Landskapsbilden med öppen jordbruksmark ska värnas. Öppen mark som hävdas genom bete eller jordbruk bör inte beskogas utan hållas öppen.
• Bebyggelsemiljöer och enskilda byggnader med stora kulturhistoriska kvaliteter bör bevaras samt underhållas med varsamhet. Vid ändring av bebyggelsens utformning när det gäller skala och färgsättning bör förändring ske med stor hänsyn till byggnadens karaktär, kulturhistoriska värden och ske med utgångspunkt i den lokala byggnadstraditionen.
• Ny bebyggelse bör inte anläggas i sådana lägen att landskapsbilden påverkas negativt. Ny bebyggelse bör anpassas till den äldre bebyggelsen i området. Nytillskott i bebyggelsen bör underordna sig äldre bebyggelse och bebyggelsestrukturer och placeras så att de inte försvårar upplevelsen och förståelsen av kulturmiljön.

·

Motivering:

Residensstad som speglar svenskt stadsbyggande sedan 1700-talets slut och en strävan att utveckla handel och förvaltning samt järnvägens betydelse för stadsutvecklingen vid 1800-talets slut.

Uttryck för riksintresset:

Stadsplanen och dess olika utvecklingsskeden med den äldsta planen från 1788, nya kvartersrader i norr, öster och söder under 1800-talet samt den s.k. Nystan efter en plan från 1881 - gatunät, platsbildningar och tomtindelning. Den förindustriella stadens bebyggelsekaraktär med låg trähusbebyggelse, hus i gatuliv, större borgargårdar i centrala lägen och glesare bebyggelse mot stadens utkanter. Uttryck för byggandet under det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet, med stenhus i mer storstadsmässig skala och rikt utsmyckade villor. Offentliga och i stadsbilden framträdande byggnader och bebyggelse som hör samman med funktionen som residens- och regementsstad. Järnvägen, som ett uttryck för drivkraften bakom den kraftiga expansionen decennierna kring sekelskiftet 1900, med intilliggande industrikvarter. Arbetarförstaden Odenslund. Parker med inslag av grönska och stadens anblick och silhuett samt utblickarna mot Storsjön och det omgivande landskapet.

Närmare beskrivning:

Redan när Jämtland blivit svenskt efter freden i Brömsebro 1625 ansåg myndigheterna att en stad borde anläggas i landskapet, men först den 23 oktober 1786 utfärdades det kungliga fundationsbrevet för Östersund, och lantmätare Johan Törnsten fick i uppdrag att upprätta en stadsplan. Området där Östersunds stad skulle planeras var så gott som obebyggt, och staden kunde därför planeras utifrån en rätlinjig symmetrisk plan med tjugofyra kvarter med vardera sex tomter med Stortorget i centrum. För att snabbt få tillväxt i den nya staden fick dess invånare tjugo års skattefrihet samt frihet att bedriva handel, fabriker och hantverk utan de vid tiden vanliga förbehållen.

Staden växte trots dessa privilegier mycket sakta, och Östersund liknande länge mer en bondby än en stad. Inte förrän vid mitten av 1800-talet började staden expandera ordentligt. Näringsliv och handel blomstrade och befolkningen ökade snabbt. De timrade rödmålade byggnaderna byttes allt eftersom ut milt ljust målade träpanelhus med två våningar. Flera monumentala stenbyggnader tillkom under denna tid, bland annat länsresidenset, läroverk, fängelse och gamla kyrkan.

Jämtländska tvärbanans tillkomst 1879 med förbättrad tillgång på varor innebar ytterligare uppsving för handeln, och stadsområdet utökades nu med den så kallade "Nystan", ett område mellan Gröngatan och Litsvägen. Av nybyggnationer kan nämnas Grand Hotell vid Stortorget, flera stora bankbyggnader samt det stora godtemplarhuset i trä som så småningom blev Gamla teatern med två våningar vid Gustav III:s torg. År 1912 invigdes stadens stolthet, rådhuset byggt i nationalromantisk stil med ett imponerande torn i mitten.

I slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet växte staden ytterligare och nya stadsdelar som Hornsberg, Lugnvik och Marielund tillkom. I Odenslund strax sydost om stadskärnan byggdes bostäder för arbetare och järnvägsfolk.

Östersund blev med tiden en viktig garnisonsstad med som mest tre regementen och stabsexpedition. År 1839 invigdes Norrlands artilleriregemente A 4, 1910 flyttades Jämtlands fältjägarregemente I 23, senare I 5, från dess tidigare plats på Frösö läger in till Östersund och 1926 förlades flygflottiljen F 4 till Frösön.