Kulturmiljöer Norderö socken

Norderön

Ön har sitt namn efter Njord - vindarnas gud i den fornnordiska mytologin. Norderön hör till de områden i Storsjöbygden som fick fast bosättning redan under 300 - 400-talen. Det finns många järnåldersgravar finns i anslutning till öns olika byar och många fina fynd har kommit fram vid odlingsarbeten.

Bynamn som Önsta, Ålsta, Hov och Lunderänget har förmodligen levt kvar sedan järnåldern. Hov och Lunderänget är av kultisk prägel och kan förknippas med hovgård / gudahov och möjligen helig lund.

Förutom gravar finns det även kokgropar från vikingatiden vid Önsta och ett område med boplatslämningar vid Jälsta.

Mitt på Norderön ligger en medeltidskyrka, daterad till cirka 1170 - vilket gör den till den äldst bevarade kyrkan i Jämtland. Kyrkans insida präglas inte bara av medeltid, utan även av 1700-talet då en del av inredningen tillkom. Klockstapeln byggdes 1752 av den skicklige klockstapelsmästaren Per Olofsson i Dille. Från kyrkan går vägar åt olika håll i ett välbevarat vägnät av äldre karaktär.

Stora delar av ön har öppen odlingsmark som tillhör öns byar. Byarna ligger ganska glest. Jordbruksbebyggelsen är framförallt från 1800-talet till tidigt 1900-talet, även om det finns några äldre hus. Det äldsta är en timrad bod från 1583-85. En annan spännande byggnad är Evangeliska Fosterlandsstiftelsens gård Vilhelmsberg som har en karaktärsbyggnad i nationalromantisk stil samt ett missionshus från 1920.

Kulturhistoriskt värde Norderön

Norderön är en kulturbygd utan egentligt motstycke i Jämtland. En liten, naturligt avgränsad kulturbyggd med skog, odlingsmarker och gårdar och med den egna sockenstugan mitt på ön. Kulturvärdena är knutna till odlingslandskapet och den bebyggelsehistoriska utveckling som avspeglas i fornlämningar, medeltidskyrka, gårdsbebyggelse, odlingsmarker och vägar.

Bosättningens långa kontinuitet, cirka 1 600 år, och att det inte finns några arealkrävande verksamheter har skapat en kulturbygd med stort historiskt djup. Dessutom är fornlämningsbeståndet rikt och varierat och kyrkomiljön an av länets mest intressanta. I gårdsbebyggelsen finns välbevarade exempel på byggnadskonst från 1500-talet till 1900-talet.