Kulturmiljöer Lockne socken

Berge

På västra sidan Locknesjön, mittemot Börön, ligger byn Berge. Det kuperade och småbrutna landskapet omgärdas av tät skog, även ner mot sjön där byns timrade båthus ligger.

Berge förekommer ofta i medeltida källor och mycket av odlingslandskapets äldre, småskaliga prägel finns kvar, inte minst tack vare den begränsade storleken och att skogen står tätt inpå bebyggelsen.

Berge har även kvar en ganska tät bykärna med gårdarna samlade längs vägen genom byn. Flera av byggnaderna på gårdarna är kulturhistoriskt värdefulla. I ett av båthusen vid Locknesjön förvaras byns klinkbyggda kyrkbåt.

Flera lador av olika ålder och typ ger markerna sin karaktär. En lada har tidigare varit del av en ladugård och snidade utsmyckningar daterar byggnaden till 1595.

Kulturhistoriskt värde Berge

Det öppna och kuperade odlingslandskapet i jordbruksbyn Berge omges av stora skogar. De många välbevarade ladorna i markerna bidrar till att ge åkermarkerna en äldre, småskalig karaktär. Ladorna representerar en viktig del av de byggnadshistoriska värdena i Berge. Byns gårdar ligger på rad längs vägen genom byn med byggnaderna löst grupperade i mangård respektive förråds- och ekonomigård.

Flera byggnader är kulturhistoriskt värdefulla, bland annat den timrade ladugård daterad till 1595. Upplevelsen av ett äldre landskapsutnyttjande är påtaglig i byn. De timrade båthusen nere vid Locknesjön är en viktig del av byns historia.

Börön

I det mycket kuperade landskapet vid Locknesjöns sydöstra hörn finns en Östersunds kommuns bäst bevarade jordbruksbebyggelsemiljöer.

Börön hade under 1800-talets del en speciell ställning bland Locknes byar. Riksdagsmannen Olof Nilsson ägde då den gård som redan 1371 nämns som en frälsegård, alltså en gård som var skattebefriad av den norske kungen. Gården som idag kallas för Ol-Svens, blev byggnadsminne 1999. Till den ganska intakta gårdsfastigheten hör många kulturhistoriskt intressanta byggnader.

Till den nordligaste gården i byn hör en tvåvånings parstuga från tidigt 1800-tal som har vackra målningar inuti. Ett båthus från 1870-talet huserar byns kyrkbåt från 1888, och är ett byggnadsminne.

Kulturhistoriskt värde Börön

Börön har många byggnader med stora kulturhistoriska värden. Både de enskilda husen och bebyggelsestrukturen i byn är välbevarad.

De två äldsta gårdarna med sina timrade, stora boningshus och ekonomibyggnader ligger samlade och omges av ett odlingslandskap som är väl hävdat. Den branta bergssluttningen och den öppna odlingsmarken ned mot sjön ger byn en särskild karaktär och nära kontakt med sjön.

Båthusen vid sjön berättar om hur viktiga sjövägar tidigare var för resandet. Kyrkbåten användes vid resan till gudstjänsterna i Lockne kyrka i andra änden av sjön.

Flera gårdar och torpetableringar, bland annat ett Per-Albintorp, ger fler årsringar till den värdefulla kulturmiljön i Börön.

Ede

I Ede by ligger bebyggelsen samlad på en rad längs byvägen. Byn består av sex gårdar som alla ligger på höjdryggen omedelbart norr om vägen. Högst ligger mangårdsbyggnaderna med utsikt över Brunflobygden.

I byn finns det flera välbevarade byggnader. De flesta av dessa byggnader är från sekelskiftet 1900, men många är äldre. Det äldsta huset i byn är en loge som daterats till 1606. Nästan alla gårdar präglas av empiretidens gårdsideal med en mangårdsbyggnad flankerad av ekonomibyggnader. Byn omges av öppen odlingsmark med ängslador utplacerade.

Ede är ett utmärkt exempel på hur en radby såg ut i Storsjöbygden runt år 1900.

Haxäng

Haxäng har många bevarade äldre byggnader, framförallt från 1800-talets andra hälft. De flesta av de här byggnaderna är ekonomibyggnader, men det finns även boningshus. Bredvid byvägen står ett boningshus som daterats till mitten av 1700-talet. Flera av byggnaderna har pekats ut som kulturhistoriskt värdefulla. De mest framträdande av de utpekade byggnaderna finns på Stjärnströmsgården mitt i byn och på gården precis söder.

Det som gör byn Haxäng unik är att den har bevarat karaktären av oskiftad radby. Alltså att gårdarna och byggnadernas placering kommer från tiden innan skiftena på 1800-talet. Detta är väldigt ovanligt och gör Haxäng till en by med högt kulturhistoriskt värde.

Haxäng ligger på en liten höjdrygg omgiven av öppet odlingslandskap vid Locknesjön. Byn visar med sina välbevarade äldre hus och sina tätt liggande gårdar, hur en by kunde se ut före 1800-talets skiftesreformer.

Gärdesvallen

Gärdesvallen är en Locknes fäbodar. Fäboden har tre vallar med välbevarade bustugor av enkelstugetyp.

Löfsåsens fornminnesområde

I fornminnesområdet ingår Löfsåskyrkan och många lämningar efter odling, bland annat odlingsrösen.

Vid utgrävningar på 1940-50-talen konstaterades det att Löfsåskyrkan inte var en lämning efter en kyrka, utan ett bostadshus från medeltiden. Husgrunden är den bäst bevarade medeltida lämningen huslämningen i Storsjöbygden. Huset verkar ha haft en ingång mitt på södra långsidan, markerad av en stenläggning. Rester av två eldstäder hittades, liggande vid ytterväggen på medeltida vis. Mer om hur huset har varit konstruerat är svårt att säga.

Lockne - Ångsta

Locknebygdens centrum med kyrka och gamla byar i ett hävdat odlingslandskap breder ut sig i den sydliga sluttningen mot Locknesjön.

Genom området går både den gamla och den nya huvudvägen från Brunflo mot Härjedalen, och även Inlandsbanan. Bebyggelsen på gårdarna är mest från 18- och 1900-tal, men det finns även exempel på ännu äldre byggnader.

Flera gravhögar från vikingatiden finns i området. Framförallt i de högre delarna runt Forsta finns det mycket fornlämningar. Där finns det även ålderdomliga odlingsrösen och välbevarade rester av det äldre jordbrukslandskapet. Gravfynden i Locknebygden tyder på att området befolkades redan under vikingatiden, kanske ännu tidigare.

Dagens kyrka byggdes på 1790-talet men har haft föregångare på samma plats under medeltiden. Vid kyrkan finns både sockenstuga, prästgård och Jämtlands största bevarade samling av kyrkstallar.

Locknesjön är känd för sina kyrkbåtar och kyrkbåtstraditionen upprätthålls fortfarande.

Området är framförallt en jordbruksmiljö med öppen odlingsmark och spridda gårdar. Kartstudier visar att flera av gårdarna i områdets centrala delar ligger kvar på samma platser som under 1700-talet.

Gårdsbebyggelsen är varierande. Till de mer framträdande byggnaderna hör några stora boningshus med lövsågerier från decennierna runt sekelskiftet 1900.

Den nedre delen av området längs gamla landsvägen har kvar lite karaktär av världsligt bygdecentrum. Vid landsvägen fanns länge byns konsumbutik, som nu är stängd. Vid gamla landsvägen finns även EFS missionshus från 1922 och IOGT:s ordenshus Facklan, och även offentliga institutioner som skola och ålderdomshem från 1900-talets mitt med tidstypisk och välgestaltad arkitektur. Bredvid Ångsta stationshus från 1917 finns Ångstakvarnen bevarad.

Kulturhistoriskt värde Lockne - Ångsta

Kulturmiljön i Lockne uppvisar en stor variation och flera kulturhistoriskt intressanta inslag. Värdena består av jordbrukslandskapet med rötter i vikingatid, fornlämningarna och miljöns tydliga funktion och kontinuitet som sockencentrum.

Kyrkomiljön och de äldre vägsträckorna samt jordbruksbebyggelsen är värdefulla, precis som de offentliga byggnaderna från 1900-talets folkhemsbygge.

Rossbol

Rossbols bynamn tyder på ett medeltida ursprung. Redan 1311 nämns byn i ett tvistebrev. Byns ägor skiftades första gången 1759. I det laga skiftet 1869 flyttades två gårdar ut från bykärnan, något som fortfarande syns i landskapet.

Byvägen ner mot sjön med en stor björkallé är karaktärsskapande för byn. Runt vägen ligger fortfarande den största delen av byns bebyggelse samlad. En till stor allé tar av vinkelrätt från byvägen om bidrar till Rossbols unika utseende. När byvägen närmar sig Locknesjön går den nära långsidan till den praktfulla parstugan på Åtigårn. Allén fortsätter ända ner till den samfällda båtplatsen, där fyra timrade båthus är tätt ställda.

Rossbols bebyggelsestruktur med tätbyggda gårdsplaner längs båda sidorna om byvägen, de utflyttade gårdarna och kompletterande jordbruksetableringar ger en mångfacetterad bild av jordbruksbyns historiska utveckling.

Enskilda byggnader ger inblick i den arkitekturhistoriska och byggnadstekniska utvecklingen sen 1800-talet.

Kulturhistoriskt värde

Rossbol är en jordbruksby som har en tydligt egen identitet och stora landskapsbildsvärden. Detta tack vare alléerna längs byvägen, den samlade gårdsbebyggelsen som uppvisar en bred variation i tid och som har stora kulturhistoriska värden, samt båthusen.

Byn visar på ett pedagogiskt tydligt sätt de skiftande förutsättningar och ideal som ägt rum under de senaste 200 åren på den svenska landsbygden. Det vill säga radbyn som bryts upp av laga skiftet, de förändrade gårdsformationerna, byggnadernas genom åren skiftande form och material och sjötransporternas betydelse i det gamla bondesamhället.