Obel har fått en fristad i Östersund: – Här kan jag utöva min konst utan att vara rädd

Obel är performancekonstnär från Nairobi i Kenya. I början av december 2025 fick hen möjligheten att flytta till Östersund som fristadskonstnär genom organisationen ICORN. Obel får nu möjlighet att under två år utöva sitt konstnärskap utan rädsla för hot, böter eller fängelse.

Obel identifierar sig som queer, är verksam inom dans och scenkonst och drivs av en stark tro på yttrandefrihet. Hen använder kroppen som ett redskap för att dela med sig av erfarenheter, tankar och identitet.

– Jag var ett ”dramabarn” redan som liten. Jag dansade och spelade teater och var aktiv i skolans dramaklubb. Senare utbildade jag mig på programmet Theatre Arts and Film Production, med inriktning mot performance och skrivande, vid Kenyatta University.

Svårt som queer konstnär i Kenya

I Kenya är yttrandefriheten starkt begränsad, särskilt för queera konstnärer. All scenkonst måste i förväg skickas in till myndigheter för granskning, och innehåll som anses bryta mot lagen förbjuds. Det är till exempel olagligt att använda ord som bög, lesbisk eller queer, och alla föreställningar som skildrar queera uttryck eller relationer anses ”främja homosexualitet”, vilket strider mot kenyansk lag. Brott mot detta kan leda till böter eller fängelse.

– Det finns många queera konstnärer i Kenya, men verksamheten sker till stor del under jord. Föreställningarna kan alltså inte marknadsföras öppet och får inte spelas på offentliga scener.

I slutet av 2023 blev Obel tipsad om organisationen ICORN och möjligheten att söka fristad i ett annat land. Ansökningsprocessen var krävande och innebar att Obel behövde visa, i text och bild, hur hen har utsatts för censur, hot eller förföljelse.

– Från det att jag tog kontakt med ICORN tog processen nästan två år. Under den tiden hade jag tät kontakt med dem och dokumenterade mitt arbete. Jag skickade bland annat skärmdumpar på hot som kommit efter föreställningar.

I maj 2025 kom så det glädjande mejlet om att en stad i Sverige ville ta emot Obel. Under sommaren ordnades visum och annat praktiskt och den 7 december landade hen i Östersund.

– Att Östersunds kommun fortsatt står värd för en fristadsgäst ser jag som ett viktigt ställningstagande för att stå upp för demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter, säger Pelle Lundgren, ordförande i kultur- och fritidsnämnden. I dessa tider "i en orolig omvärld" är det extra viktigt att fristadskonstnären kan känna sig trygg i sin roll och få möjligheten att under två år bidra med nya perspektiv och erfarenheter till det lokala kulturlivet, vilket främjar mångfald.

Kroppen som uttrycksmedel och vatten som inspiration

I Obels konstnärskap är kroppen det huvudsakliga uttrycksmedlet. Konsten handlar om att förmedla det som känns i kroppen och att dela personliga erfarenheter med publiken. För Obel är mötet med publiken avgörande.

– Jag vill att mötet ska ge en känsla av ömsesidig närvaro, igenkänning och gemenskap. Jag ser dig, du ser mig och vi är i det här tillsammans.

Vatten är också en återkommande inspirationskälla. Obel beskriver hur människor är beroende av vatten men att vi ändå inte tar hand om det, särskilt inte i hemlandet Kenya.

– När jag kom hit och såg Storsjön kände jag direkt att jag vill göra någon slags föreställning eller utställning kopplad till sjön. Något som handlar om vattnets rörelse, flöde och ljud – och dess koppling till oss människor.

Flera samarbeten på gång

Obels kontaktperson i Östersund är fristadskoordinator Catharina Andersson på Östersunds kommun. Hon fungerar som stöd och länk till det lokala kulturlivet och har bland annat hjälpt Obel att få tillgång till Kulturskolans dansstudio flera dagar i veckan. Hon har också förmedlat kontakt med bland andra RFSL och scenkonstföreningen Undantaget.

– Obel är dessutom inbjuden att medverka vid Littfest i Umeå, säger Catharina. Där kommer hen att vara med på Littfest Översätter som är ett samarbete mellan Littfest, ICORN och Sveriges författarförbund, för att hjälpa fristadskonstnärer att hitta en väg in i det svenska kulturlivet. Att vara med på festivalen ger bland annat Obel möjligheten att få en nyskriven text översatt och uppläst inför publik.

Försöker leva i nuet

Obel beskriver sig som en person som försöker leva i nuet, men har samtidigt funderat över vad som händer efter de två åren i Sverige.

– Under mina två år här vill jag fokusera på att skapa, bygga nätverk och samarbeta med lokala konstnärer. Vad som händer sedan får vi se, men förhoppningen är att jag ska ha byggt upp ett nätverk som gör det möjligt att fortsätta skapa och arbeta konstnärligt, oavsett vart framtiden tar mig.