Riksintressen

Riksintressen för kulturmiljövården är av stor betydelse ut ett nationellt perspektiv och ska spegla Sveriges historia. Riksintressena är resurs för en hållbar samhällsutveckling.

Riksintressen och hur de ska behandlas

Kulturmiljöer ingår bland de värden som ges ett särskilt lagstöd vid avvägningar mot andra intressen. Genom miljöbalkens 3 och 4 kapitel (hushållningsbestämmelserna) ska långsiktiga och för landet väsentliga värden ges större tyngd i olika avvägningar. Bestämmelserna i miljöbalken syftar till att främja en hållbar utveckling vilket betyder att dagens och kommande generationer ska få en hälsosam och god miljö. Enligt miljöbalken ska en hållbar utveckling förena kraven på att trygga Sveriges försörjning med naturresurser på lång sikt, värna om en god natur- och kulturmiljö samt tillgodose markbehov för samhällsbyggandet.

Hur riksintressena ska tillgodoses

  • Riksintressen för kulturmiljövården ska skyddas mot påtaglig skada. Det värden som legat till grund till att miljön utpekades till riksintresse ska skyddas från påtaglig skada
  • Övriga allmänna intressen kan inte vägas mot ett riksintresse om detta innebär påtaglig skada på riksintresset.
  • En avvägning kan endast göras mellan olika riksintressen, då bedöms vad som långsiktigt är bäst ur hushållningssynpunkt. Om ett annat riksintresse fått företräda ska ändå skadan på riksintresset för kulturmiljövården begränsas så långt som möjligt.

Riksintressen och ställningstaganden

Nedre Långan [Z 24] (delen i Lits sn)

Motivering:

Fångstmiljö i skogslandet längs nedre delen av älven Långan och dess biflöden Åkerån och Gysån, samtliga biflöden till Indalsälven. (Lågteknisk järnframställningsplats).

Uttryck för riksintresset:

Miljön utgörs av drygt 50 fångstboplatser, skärvstenförekomster samt flera boplatsvallar. Här finns även en av landets största koncentrationer av fångstgropar, närmare 300 stycken, varav de flesta ingår i kilometerlånga fångstgropssystem. I området finns även två lokaler med lämningar efter lågteknisk järnframställning. Området berör även Krokoms kommun.

I området ingår även:

Kraftverk och flottningslämningar.

Ställningstaganden:

  • Områdena omfattas av kulturmiljölagens skyddsbestämmelser och har ett starkt skydd som direkt berör fornlämningen. Dessutom omfattas delar av områdena av strandskyddsbestämmelser enligt Miljöbalken. Kommunen kommer normalt inte att tillåta ny bebyggelse eller andra åtgärder som kan påverka fornlämningarna eller miljön i dess närhet.
  • Fornlämningar ska beaktas i ett tidigt skede vid planeringen av olika typer av förändringar i den fysiska miljön. Detta sparar resurser och kan effektivisera planering och tillståndsprövning samt underlätta för fastighetsägaren.
  • I samband med planeringen av exploateringsområden ska fornlämningssituationen uppmärksammas, då denna kan påverka planens lämplighet och genomförbarhet.

Oftast räcker det med att analysera fornlämningssituationen i fornminnesregistret Fornsök i kombination med uppgifter från befintliga kulturmiljöprogram eller liknande. Resultat som publicerats i rapporter från tidigare utförda arkeologiska utredningar och undersökningar är också ett viktigt material för att tolka fornlämningsbilden och ge ett perspektiv på historien i landskapet.

Storsjöbygden [Z 25] (delen i Frösö, Brunflo, Lockne, Norderön, Näs, Sunne och Östersunds snr)

Motivering:

Centralbygd i kambrosilurområdet kring Storsjön, med förhistorisk bruknings- och
bosättningskontinuitet med ett tiotal mindre lokalbygder, sedermera sockencentra med kyrkor och ursprungliga gårds- och bylägen, några med bevarade sakrala bebyggelsenamn som Hov och Vi men även gudsnamnen Frö och Njärd som tillskrivs öarna Frösön och Norderön. (Fornlämningsmiljö, Borgmiljö, Skansmiljö, Bymiljö, Stenbrott, Institutionsmiljö, Kognitivt miljö).

Uttryck för riksintresset:

Öppet jordbrukslandskap med radbyar och äldre gårdar med 1800-talsgården som dominerande gårdstyp på höjd- och sluttningslägen med vida utblickar, medeltida kyrkor med bevarad karaktär i Hackås, Frösön och Norderön, ombyggda dito i Brunflo och Näs, en 1700-talskyrka i Lockne och 1800-talskyrkor i Sunne och Marieby. I Sunne även ruiner efter en medeltida kyrka samt intill en medeltida kastalruin och i Marieby en ruin efter en medeltida kyrka. På Frösön platsen för ytterligare en medeltida kyrka, Västerhus kapell. Bland skilda miljöer märks kulturlandskapet på
Frösön med gravhögar, ödesbölet Grötomslägden, odlingsrösen, skans från 1600-talet, rester av fornborgen Mjälleborgen från romersk järnålder samt en runsten med text om Jämtlands kristnande. Kyrkomiljö med prästgård, Frösö trivialskola grundad på 1600-talet med bevarad Scholare- ochCollegiebostad från 1700-talet och bibliotek samt folkskola från 1897. Wilhelm Peterson-Bergers sommarbostad Sommarhagen från 1914, Kungsgården samt välhållna byar och gårdar i TanneBerge-Långåker. På Norderön märks den centrala delen med gravhögar, kyrkomiljö med sockenstuga och välhållna gårdar. I Brunflo märks kyrkomiljön med medeltida kastal och prästgård, gravfält och spridda högar samt välhållna gårdar i Vamsta. I den centrala bygden området ÅkreGusta-Berge med gravfält, odlingsröseområden och ett kalkstensbrott samt i övrigt välhållna byar och gårdar i Torvalla och i området kring Lundomsberget odlingsrösen, gravhög och ett kalkstensbrott.

I Locknebygdens centrala delar märks gravhögar, kyrkomiljö med prästgård och kyrkstallar samt välhållna byar och gårdar i Forsta-Änge samt i övrigt välhållna jordbruksbyar i Bjärme, Klockåsen, Åsan, Berge, Haxäng och Börön. I Näs centrala delar bevaras ett fornlämningsrikt odlingslandskap med välhållna gårdar, kyrkomiljö med kyrkstallar och prästgård samt i miljön Sinnberg-Gäle välhållna byar och gårdar. I Sunne märks kyrkomiljön med kyrkstallar och härbren samt vid den medeltida kyrkoruinen prästgård och f.d. arrendegård och på Andersön Z län beslut RAÄ 1997-11-17. Dokument uppdaterat 2013-09-11.

20 rester av en skans från 1600-talet, gravhög och fångstgropar. Området berör även Krokoms, Åre och Bergs kommuner.

Ställningstaganden:

  • Fornlämningarna omfattas av kulturmiljölagens skyddsbestämmelser
  • Kyrkor, kyrkomiljöer samt byggnadsminnen skyddas av kulturmiljölagen och ska bevaras och underhållas därefter.
  • Landskapsbilden med öppen jordbruksmark ska värnas. Öppen mark som hävdas genom bete eller jordbruk bör inte beskogas utan hållas öppen.
  • Bebyggelsemiljöer och enskilda byggnader med stora kulturhistoriska kvaliteter bör bevaras samt underhållas med varsamhet. Vid ändring av bebyggelsens utformning när det gäller skala och färgsättning bör förändring ske med stor hänsyn till byggnadens karaktär, kulturhistoriska värden och ske med utgångspunkt i den lokala byggnadstraditionen.
  • Ny bebyggelse bör inte anläggas i sådana lägen att landskapsbilden påverkas negativt. Ny bebyggelse bör anpassas till den äldre bebyggelsen i området. Nytillskott i bebyggelsen bör underordna sig äldre bebyggelse och bebyggelsestrukturer och placeras så att de inte försvårar upplevelsen och förståelsen av kulturmiljön.

·

Östersund [Z 27]

Motivering:

Residensstad som speglar svenskt stadsbyggande sedan 1700-talets slut och en strävan att utveckla handel och förvaltning samt järnvägens betydelse för stadsutvecklingen vid 1800-talets slut.

Uttryck för riksintresset:

Stadsplanen och dess olika utvecklingsskeden med den äldsta planen från 1788, nya kvartersrader i norr, öster och söder under 1800-talet samt den s.k. Nystan efter en plan från 1881 - gatunät, platsbildningar och tomtindelning. Den förindustriella stadens bebyggelsekaraktär med låg trähusbebyggelse, hus i gatuliv, större borgargårdar i centrala lägen och glesare bebyggelse mot stadens utkanter. Uttryck för byggandet under det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet, med stenhus i mer storstadsmässig skala och rikt utsmyckade villor. Offentliga och i stadsbilden framträdande byggnader och bebyggelse som hör samman med funktionen som residens- och regementsstad. Järnvägen, som ett uttryck för drivkraften bakom den kraftiga expansionen decennierna kring sekelskiftet 1900, med intilliggande industrikvarter. Arbetarförstaden Odenslund. Parker med inslag av grönska och stadens anblick och silhuett samt utblickarna mot Storsjön och det omgivande landskapet.

Närmare beskrivning:

Redan när Jämtland blivit svenskt efter freden i Brömsebro 2645 ansåg myndigheterna att en stad borde anläggas i landskapet, men först den 23 oktober 1786 utfärdades det kungliga fundationsbrevet för Östersund, och lantmätare Johan Törnsten fick i uppdrag att upprätta en stadsplan. Området där Östersunds stad skulle planeras var så gott som obebyggt, och staden kunde därför planeras utifrån en rätlinjig symetrisk plan med tjugofyra kvarter med vardera sex tomter med Stortorget i centrum. För att snabbt få tillväxt i den nya staden fick dess invånare tjugo års skattefrihet samt frihet att bedriva handel, fabriker och hantverk utan de vid tiden vanliga förbehållen.

Staden växte trots dessa privilegier mycket sakta, och Östersund liknande länge mer en bondby än en stad. Inte förrän vid mitten av 1800-talet började staden expandera ordentligt. Näringsliv och handel blomstrade och befolkningen ökade snabbt. De timrade rödmålade byggnaderna byttes allt eftersom ut mit ljust målade träpanelhus med två våningar. Flera monumentala stenbyggnader tillkom under denna tid, bland annat länsresidentet, läroverk, fängelse och gamla kyrkan.

Jämtländska tvärbanans tillkost 1879 med förbättrad tillgång på varor innebar ytterligare uppsving för handeln, och stadsområdet utökades nu med den så kallade "Nystan", ett område mellan Gröngatan och Litsvägen. Av nybyggntationer kan nämnas Grand Hotell vid Stortorget, flera stora banknyggnader samt det stora godtemplarhuset i trä som så småningom blev Gamla teatern med två våningar vid Gustav III:s torg. År 1912 invigdes stadens stolthet, rådhuset byggt i nationalromatisk stil med ett imponerande torn i mitten.

I slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet växte staden ytterligare och nya stadeselar som Hornsberg, Lugnvik och Marielund tillkom. I Odenslund strax sydost om stadskärnan byggdes bostäder för arbetare och järnvägsfolk.

Östersund blev med tiden en viktig garnisonsstad med som mest tre regementen och stabsexpedition. År 1839 invigdes Norrlands artilleriregemente A 4, 1910 flyttades Jämtlands fältjägarregemente I 23, senare I 5, från dess tidigare plats på Frösö läger in till Östersund och 1926 förlades flygflottiljen F 4 till Frösön.

Hårkan [Z 37] (Häggenås och Lits sn:r)

Motivering:

Fångstmiljö med stort vetenskapligt värde, ett av landets fångstgropstätaste områden på sand- och grusplatåer längs en ca 15 km lång sträcka utmed älven Hårkan, biflöde till Indalsälven.

Uttryck för riksintresset:

Miljön utgörs av cirka 350 fångstgropar, de flesta tillhörande långa system. Ett femtontal
fångstboplatser längs älvens stränder.

Ställningstaganden:

  • Områdena omfattas av kulturmiljölagens skyddsbestämmelser och har ett starkt skydd som direkt berör fornlämningen. Dessutom omfattas delar av områdena av strandskyddsbestämmelser enligt Miljöbalken. Kommunen kommer normalt inte att tillåta ny bebyggelse eller andra åtgärder som kan påverka fornlämningarna eller miljön i dess närhet.
  • Fornlämningar ska beaktas i ett tidigt skede vid planeringen av olika typer av förändringar i den fysiska miljön. Detta sparar resurser och kan effektivisera planering och tillståndsprövning samt underlätta för fastighetsägaren.
  • I samband med planeringen av exploateringsområden ska fornlämningssituationen uppmärksammas, då denna kan påverka planens lämplighet och genomförbarhet.

Oftast räcker det med att analysera fornlämningssituationen i fornminnesregistret Fornsök i kombination med uppgifter från befintliga kulturmiljöprogram eller liknande. Resultat som publicerats i rapporter från tidigare utförda arkeologiska utredningar och undersökningar är också ett viktigt material för att tolka fornlämningsbilden och ge ett perspektiv på historien i landskapet.

Trångbodarna - Nästån - Noret [Z 38] (Häggenås sn)

Motivering:

Fångstmiljö i småkuperat skogs- och myrlandskap öster om Indalsälvens biflöde Hårkan.

Uttryck för riksintresset:

På en sträcka av knappt fem kilometer ligger ca 200 fångstgropar, dels enstaka gropar, dels i kilometerlånga system.

Ställningstaganden:

  • Områdena omfattas av kulturmiljölagens skyddsbestämmelser och har ett starkt skydd som direkt berör fornlämningen. Kommunen kommer normalt inte att tillåta ny bebyggelse eller andra åtgärder som kan påverka fornlämningarna eller miljön i dess närhet.
  • Fornlämningar ska beaktas i ett tidigt skede vid planeringen av olika typer av förändringar i den fysiska miljön. Detta sparar resurser och kan effektivisera planering och tillståndsprövning samt underlätta för fastighetsägaren.
  • I samband med planeringen av exploateringsområden ska fornlämningssituationen uppmärksammas, då denna kan påverka planens lämplighet och genomförbarhet.

Oftast räcker det med att analysera fornlämningssituationen i fornminnesregistret Fornsök i kombination med uppgifter från befintliga kulturmiljöprogram eller liknande. Resultat som publicerats i rapporter från tidigare utförda arkeologiska utredningar och undersökningar är också ett viktigt material för att tolka fornlämningsbilden och ge ett perspektiv på historien i landskapet.

Österåsen [Z 39] (Häggenås sn)

Motivering:

Odlingslandskap med den stora jordbruksbyns bebyggelse i karaktäristiskt läge på krönet och sydsluttningen av en höjd. (Bymiljö).

Uttryck för riksintresset:

Den öppna odlingsmarken med de talrika gårdarna och deras lägen präglas av tiden mellan storskifte och laga skifte med de omfattande hemmansklyvningarna. Bebyggelsen är från 1800-talets senare årtionden och 1900-talet. Talrika inslag av odlingsrösen och åkerholmar i odlingslandskapet.

Ställningstaganden:

  • Odlingsrösen och åkerholmar är biotopskyddade och skyddas av Miljöbalken.
  • Landskapsbilden med öppen jordbruksmark ska värnas. Öppen mark som hävdas genom bete eller jordbruk bör inte beskogas utan hållas öppen.
  • Bebyggelsemiljöer och enskilda byggnader med stora kulturhistoriska kvaliteter bör bevaras samt underhållas med varsamhet. Vid ändring av bebyggelsens utformning när det gäller skala och färgsättning bör förändring ske med stor hänsyn till byggnadens karaktär, kulturhistoriska värden och ske med utgångspunkt i den lokala byggnadstraditionen.
  • Ny bebyggelse bör inte anläggas i sådana lägen att landskapsbilden påverkas negativt. Ny bebyggelse bör anpassas till den äldre bebyggelsen i området. Nytillskott i bebyggelsen bör underordna sig äldre bebyggelse och bebyggelsestrukturer och placeras så att de inte försvårar upplevelsen och förståelsen av kulturmiljön.

Kyrkås - Lungre [Z 40] (Kyrkås sn)

Motivering:

Kyrkbyar i skogsbygden kring Storsjön; Kyrkås med kontinuitet från järnåldern med medeltida kyrka och ödesböle, Lungre med 1800-talskyrka, gårdar och äldre agrart kulturlandskap. (Lågteknisk järnframställningsmiljö).

Uttryck för riksintresset:

Kyrkås kyrka från 1300- eller 1400-talet med bevarad storlek och karaktär i ett område innehållande fossil åkermark efter ödesbölet Elversböle och lämningar efter lågteknisk järnframställning samt en
rustmästargård hitflyttad från byn Lungre. I Lungre by en nyklassicistisk kyrka uppförd 1840-43, gårdar från 1700-, 1800- och tidigt 1900-tal, sockenmagasin, ryttarhärbre, senmedeltida kornlada och i odlingslandskapet lador och odlingsrösen.

Ställningstaganden:

  • Fornlämningarna omfattas av kulturmiljölagens skyddsbestämmelser
    Kyrkor, kyrkomiljöer samt byggnadsminnen skyddas av kulturmiljölagen och ska bevaras och underhållas därefter.
  • Landskapsbilden med öppen jordbruksmark ska värnas. Öppen mark som hävdas genom bete eller jordbruk bör inte beskogas utan hållas öppen.
  • Bebyggelsemiljöer och enskilda byggnader med stora kulturhistoriska kvaliteter bör bevaras samt underhållas med varsamhet.
  • Ny bebyggelse bör inte anläggas i sådana lägen att ursprunglig bebyggelse förstörs eller att landskapsbilden påverkas negativt. Bebyggelsens utformning när det gäller skala och färgsättning bör utvecklas med utgångspunkt i miljöernas bebyggelsetradition. Ny bebyggelse bör anpassas till den äldre bebyggelsen i området. Nytillskott i bebyggelsen bör underordna sig äldre bebyggelse och bebyggelsestrukturer och placeras så att de inte försvårar upplevelsen och förståelsen av kulturmiljön.

Riksintresse

I miljöbalken står det att vissa områden kan ha ett nationellt intresse av att bevaras. Det rör områden som har stora kulturhistoriska värden. Dessa områden ska enligt miljöbalken skyddas från åtgärder som kan innebära påtaglig skada.

Kommunen är skyldig att ta ställning till riksintressen och redovisa dem i sin översiktsplan, vilket oftast sker genom att kommunen meddelar skydd av riksintressen genom så kallade q- och k-bestämmelser i detaljplanerna.

Det är Riksantikvarieämbetet som beslutar om riksintressen, och Länsstyrelsen som övervakar att kommunerna tar sitt ansvar för att tillgodose riksintressena.

Riksintressen på Boverkets webbplats

Riksintressområden i Östersunds kommun

I Östersunds kommun finns totalt sju riksintresseområden för kulturmiljövården.

Sidan uppdaterad 2022-10-12