Rådhusets historia

Detalj från Rådhusets urverk

Det är i början av 1900-talet. I snart 30 år har Östersund haft järnvägs­förbindelse med omvärlden. Under den tiden har det oansenliga ny­byggar­­samhället, med ett par tusen invånare, flerdubblats i invånar­antal och nya byggnader har skjutit i höjden.

Nu börjar planerna på ett stadshus att ta form. Efter tre års byggande står det färdigt 1912. Det ståtliga bygget i nationalromantisk stil, blir en viktig manifestation för den snabbt växande staden. Men det är inte utan möda och våldsamma protester som det nya Rådhuset vuxit fram.

En ny tid bryter in

Rådhuset byggs.

Länge liknade Östersund mest en bondhåla, vars an­blick fick många finare besökare att rynka på näsan. När så järnvägen kom 1879 innebar det startskottet för en intensiv utveckling.

Inom loppet av ett par decennier uppfördes bland annat (nuvarande) järnvägsstationen, Riksbank, Grand hotell, Östersunds nya läroverk (numera Jämtlands Gymnasium Wargentin) och Artilleriregementet. Rådhuset skulle bli den slutgiltiga manifestationen av den växande stan.

Innan bygget drogs igång hade diskussionens vågor gått höga i flera år. Det skälldes och det grälades, bland stadens styrande, i tidningsartiklar och hos allmänheten. Efter många turer valdes så småningom platsen ovanför Rådhusgatan (dåvarande Repslagargatan).

En motivering var att Rådhuset, från den högt belägna positionen, skulle kunna behärska sin omgivning. En arkitekttävling utlystes, som vanns av skånefödde Frans B. Wallberg.

Liksom de flesta byggnader som uppfördes vid den här tiden gick stadshuset i national­romantisk byggnadsstil. Byggnadsmaterialet var tegel och förebilder hämtades från medeltida borgar och fästningsanläggningar.

Synligt över staden

Gammal bild över rådhuset med Ahlbergshallen i förgrunden

När rådhuset stod färdigt hade staden utan tvekan fått en imponerande "borg". Det ståtliga bygget, som med vindflöjel inräknat, mäter 51 meter över marken, syntes från alla håll i stan. Den lökformade kupolen påminner om en gammal jämtländsk klockstapel.

På vindflöjeln ovanför kupolen på rådhusspiran bråkar guldskimrande St Göran och Draken. Över Rådhus­porten, flankerad av skulpturerna Justicia och Drätsel, står stadens valspråk, som lyder: Stadens väl - allas mål.

Synen som möter besökaren innanför porten är minst lika imponerande. Tegelväggar, pelare och valv ger ett medeltida intryck. Man bara väntar på att få se en riddare i något hörn när man stiger in i entréhallen. På första avsatsen i den monumentala trappan finns mönstret av stadens första tomtfördelningskarta utlagt i gatsten.

En stor del av den ursprungliga interiören och möbleringen finns kvar både i entréhall, trapphus, övre hall och i de två stora salarna Domsalen (tidigare Tingssalen) och Rådhussalen.

Konstskatt

Interiör på övre foajén i rådhuset

Rådhuset är en skattkista när det gäller jämtländsk hantverkskonst. Här finns panel och listverk, vävd linnetapet, parkettgolv, reliefer, mässingarbeten och mäktiga ljuskronor i kallhamrat järn efter ritningar och anvisningar av rådhusarkitekten Wallberg. Murar, ornament och pelare är gjorda i jämtländsk kalksten.

I övre hallen står en kopia av Tobias Sergels byst, som föreställer stadens grundare Gustav III. På väggen bakom bysten ses "Stadens skapelse", en målning av Göte Hennix. Här finns också konstverk av den jämtländske skulptören Olof Ahlberg, bland annat relieferna Våren och Sommaren (i entréhallen) och St Göran och draken (i Domsalen).

Stor uppståndelse

Det ligger en oändlig omsorg bakom rådhusets inredning. Byggnadsstyrelsens vice ordförande bankdirektören Carl Lignell var en herre som visste vad han ville. Ett exempel på det är de spegelramar av furu som pryder domsalen. Lignell granskade noggrant alla spegelramar, som för övrigt tillverkades av snickerier i Östersund med omnejd. Tre fjärdedelar underkändes och skickades tillbaka därför att de innehöll för mycket kvist.

Redan på ritningsstadiet väckte byggnaden uppmärksamhet. I tidskriften Arkitektur kunde man år 1907 läsa att Rådhuset var det bästa som av modärn svensk arkitektur hittills framkommit.

Även i staden väckte bygget stor uppståndelse, dock inte enbart av det positiva slaget. Somliga av stadens 10 000 invånare upprördes över skrytbygget. De ansåg det vara ett slöseri, som hörde hemma i huvudstaden. Allra mest retade man sig på den enorma tornklockan.

Hos vissa tog sig upprördheten uttryck i att man trakasserades de stackars byggnadsarbetarna, som bland annat utsattes för stenkastning. Under en kortare tid fick man lägga ner bygget för att det hela skulle lugna ner sig.

När rådhuset till slut invigdes inbjöds allmogen till festligheterna, dock ej byggmästaren Johan August Hellström. Han låg i tvist med stans styrande sedan kalkylen på 367 500 kronor spräckts. 560 000 kronor blev slutnotan för det ståtliga bygget. Det hela slutade i att den stackars byggmästaren gick i konkurs.


Kö ringlar sig utanför rådhusets vänstra (norra) flygel

Stans tjänstemän förmådde bara fylla ut drygt hälften av de då 136 rummen i det nya rådhuset. Andra hälften hyrdes ut, framför allt till statliga myndigheter. Under många år samsades därför en brokig samling verksamheter i huset. Här fanns bland annat stadsläkarens vaccinationsrum, utskänkningslokal (systembolag), polis, häkte och - två trappor ner - fängelse, inklusive fönsterlösa isoleringsceller.

I många år höll Systembolaget till i Rådhusets västra (norra) flygel. Så här kunde det se ut under 40-talet - den efterlängtade tidpunkt varje månad när medborgarna fick en ny tilldelning i motboken.

Livstidskontrakt

Rådhusets högra (södra) flygel innan den revs

Eftersom ingen vid den här tiden kunde ana hur myndig­heterna skulle komma att växa, så var man övertygad om att rådhusets rum skulle räcka och bli över i tid och evighet. För att säkra hyresinkomsterna såg därför stadens styrande till att hyresgästerna skrev livstidskontrakt. De flesta hyresgäster flyttade dock iväg frivilligt när den växande administrationen så småningom gjorde lokalerna för trånga.

Polisstation och arrestlokal fanns kvar i den högra (södra) tornbyggnaden fram till stora kommun­sammanslagningen 1970. Då revs flygeln för att ge plats åt en modern byggnad i betong, stål och glas som skulle rymma kommunens växande administration.

En hyresgäst som fortfarande finns kvar är frimurarlogen Arcturus, som sedan 1912 hyr lokaler på fjärde våningen.

Klockspel

Demonstration utanför Rådhuset 1917

Massiv uppslutning på rådhusplan första maj 1917. Världskriget hade skapat matbrist och revolutionen i Ryssland påverkade stämningen i hela Europa. De styrande darrade, men allt avlöpte lugnt.

I dag är tillvaron på rådhuset betydligt stillsammare än den en gång var. I rummen på övervåningen har kommunalråd med kansli sina arbetsplatser.

Domsalen och Rådhussalen används som sammanträdesrum, för representation och vid borgerliga vigslar. Rummen på nedervåningen befolkas av en bråkdel av kommunens nuvarande administration.

Fyra gånger varje dag, klockan 8.00, 12.00, 16.00 och 20.00 ger sig stadshuset till känna. Då spelar det datastyrda klockspelet i stadshustornet. Det installerades 1986 under Östersunds 200-årsjubileum.

Läs mer om Rådhusets klockspel

Sidan uppdaterad 2017-02-28